Pathetic!

Haha, det är verkligen allt jag kan säga. Vad fan vet du egentligen om kärlek om du säger att du älskar någon efter några dagars förhållande? Jisses alltså, jag blir verkligen arg på mig själv som inte insåg tidigare vilket jävla misstag du verkligen var, och fortfarande är.
Men detta är sista gången ialla fall, nu går livet vidare. Jag är trött på onödiga människor i mitt liv.

Hejdåååå!

O V E R!

Jag förstår inte hur eller VAD jag tänkte på.. Du är inte värd det, du har aldrig varit och kommer aldrig bli.
Du är verkligen så sjukt patetisk.. "Sätt er inte i smeten".. HAAAAAAAHAAAAAa, är det meningen att du ska skicka folk på mig då eller? M O G E T!
Vill du få någonting gjort, gör det själv! Jävla snorunge!

ÅRSDAG!

12 år sen idag, och det känns fortfarande som om det hände igår. Det blir nog aldrig enklare att leva med skiten, men man får helt enkelt ta en dag i taget. Men han kommer alltid vara älskad och saknad av oss allihopa.
Det som gör mest ont är ändå att man inte minns så mycket av honom. Hans doft, hans skratt osv. Jag kommer alltid hata mig själv en aning för att jag inte kan minnas sådana saker. Men men, jag har honom åtminstone alltid nära. Jag vet att han finns runtomkring oss hela tiden och vakar över oss.
Jag saknar dig älskade, älskade pappa!






Home, sweet home..

Back in tha hood så att säga. Blir till att sova hos mor en natt eller två, beror väl på vad som orkas med. Heuheu. Jag börjar redan tröttna, men vad sjutton.. det kan ju helt enkelt bero på att jag bara sitter här och ugglar för mig själv. Men när jag orkar resa på röven blire filmkväll med lillebror, det ser jag fram emot, wihooo!
Och på lördag blire bärs, det längtar jag absolut meeeeest efter! Även om peppen inte riktigt finns där idag, men vad fan, det är ju ändå bara torsdag. När man öppnar första ölen på lördag kommer livet bli underbart igen.

Well, dags för film nu!

Puss!

(Och btw så vet jag inte vad jag ska göra längre.. gnäll gnäll gnäll. Varför kan du aldrig säga något snällt istället?)

Pyjamasparty.

Nu sitter man här, på en lördagkväll, fortfarande i pyjamas. Haha, livet är underbart ibland. Väntar på att Niki ska duscha klart så jag kan ta över den, sen blir det att traska till hans vän och kolla eurovision. Trevligt.
Inte för att jag egentligen känner för att socialisera idag, men vad fan, hellre det än att ligga ensam här hemma och uggla. Och jag har så sjukt mycket intressant att skriva.. ehuehu.

Jaja, duschen nu.

Puss

Rubriken säger HEJ!

Livet.. jadu.. vad ska man säga? Saker och ting börjar bli enklare, saker blir som dom ska. Och jag orkar, hör och häpna, JAG ORKAR faktiskt ta tag i saker och ting som måste göras. Helt underbart är det. Dock går det ju sakta framåt, men åtminstone i rätt riktning.
Imorgon är det bara kliva upp med tuppen och ringa alla samtal jag måste ringa, sen ta tag i lite saker här hemma. Disken måste bort osv.. Pia kommer ju hem från sjukan en stund imorgon, underbart!

Det enda som inte riktigt funkar är väl det där med känslorna, jag vet inte alls vad jag känner. Eller vad jag vill för den delen, allting känns bara.. pfft just nu! Jag vet inte riktigt om man skall våga ta chansen och säga som det verkligen är, eller om man bara ska sitta på röva och vänta och se vad som händer. Jag hatar ovissheten. Jag vill veta, NU. Men samtidigt inte. Åh, känslor är underbart.
Jag saknar den där känslan av trygghet man får när man är tillsammans med någon. Men ändå så är det skönt att vara ensam, att bara ha sig själv att tänka på. Men nej, jag vet inte.. jag orkar inte.

Nej, nu ska jag nog bädda ner mig i sängen och försöka sova. Är helt dödstrött konstant nu för tiden. Varföööör?

Puss!

....,,,,,....,,,,.....,,,,,,.......

Jag ger upp, jag orkar inte.
SKIT PÅ LIVET, typ!

Hoooome.

Jag hatar att jag bryr mig så jävla mycket, jag måste lära mig att sluta! Jag vet inte vad jag vill med någonting alls och livet är inte så jävla underbart.
Fast dagarna i Norrköping var VERKLIGEN vad jag behövde just nu. Jag har fan inte mått sådär bra på länge. Sjukt mycket skratt, ungefär lika mycket öl, och alldeles för lite sömn. Men underbart var det sanna mina ord. Jag trivs som handen i handsken när jag är där, älskar't!
Jaja, nu ska jag fortsätta vänta på att Niklas kommer hem så vi kan lira donkey kong resten av kvällen :D

Puss!

RSS 2.0