Jag hatar, verkligen H A T A R, att jag har blivit så förbannat jävla svartsjuk!! Jag brukade inte vara sån här förut, men nu helt plötsligt bryter jag i princip ihop helt och hållet så fort någonting som rör en annan tjej dyker upp. Jag förstår inte ens varför.. kanske för att jag vet att jag förlorar så jävla enkelt. Men nej, jag borde inte bry mig. Jag är singel, han är singel. Livet går vidare. Men ja, jag vet inte.
Jag antar att otroheten i förhållandet innan har gjort mig ännu mer osäker än vad jag var innan. Jag menar, hur fan går man vidare när man blivit sviken på det värsta sättet av alla? Jag vet inte vad just du tycker, men jag har skitsvårt att släppa såna "traumatiska" upplevelser (som min läkare så fint skulle uttrycka det).
Men det är fan inte okej alltså.. otrohet menar jag då. Vad fan tänker man på egentligen? När man verkligen V E T att man har någon i sitt liv, som man påstår att man älskar, som älskar en tillbaka. Som ligger hemma och väntar på att den andre skall höra av sig, komma förbi osv.. Vad fan driver en människa till att begå något så förbannat idiotiskt?! Jaja, jag vet dock inte. Har ju inte suttit mig själv i den skiten (ännu!!). Och ja, jag är alltid negativ när det gäller mig själv. Men det kan bero på att jag är ungefär världsmästare i att förstöra för mig själv, och förstöra mina förhållanden.

Så jag frågar er som läser, vad tror du är den drivande orsaken till otrohet?