Jahapp, nu var det minsann dags för Elliott att ha feber istället för Albin, så med andra ord sitter jag barnvakt, igen. Haha, har blivit en hel del umgänge med kidsen den senaste veckan, men jag älskart!
Och idag känner jag mig nästan flitig, har redan hunnit vara i stan hos överläkarn som knappt kan svenska och som drar sjukt mycket egna slutsatser om allting, men men.. Man får ju åtminstone lite hjälp. KBT-terapi nästa verkar det som, minus att man måste vänta MINST sex månader. Hah, man kommer ju fan hinna bli gammal & grå innan man får börja med den skiten. Men men, vad skall man göra?

Jaja, nu ska jag ut och röka och ringa och terra cissipissi!

Puss då!