Shit alltså, jag är fortfarande helt hjärndöd efter helgens äventyr. Men det är det verkligen värt såhär i efterhand kan jag ju lova. Även om det samtidigt känns fett ovärt när man är helt slut i både huvud och kropp, men men.. Jag får ta igen det nu, ska tamefan lyckas hålla mig nykter ett tag nu. Om jag lyckas eller inte är la en helt annan femma.

Jag längtar bara så sjukt mycket efter att få flytta till eget igen, att få bygga om tryggheten från grunden. Starta upp från början igen, lära sig att leva helt ensam. Fyfan vad skönt det kommer bli. Fast sjukt läskigt samtidigt. Jag har ju hunnit vänja mig något sådär jättemycket att ha folk omkring hela tiden. Först med tanke på att Niki bodde hos mig, och nu har jag ju (TYVÄRR) bott hemma hos mamma ett tag. Jag bara lääääääääääääängtar tills jag har mitt eget hem.
Jaja, nu ska jag hitta på något annat.

Puss!