Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dagen.. ett rent tråkmoment eller något. Åtta timmar på staden bara för att liksom.. Hade möte hos försörjningsstöd 09:15. Tog väl typ.. 20 minuter. Sen var det bara att traska runt på stan tillsammans med Niki tills han hade möte 13:15. SEGT var bara förnamnet. Speciellt när man inte hade shoppingpengar heller, dåligt värre. Sen efter det var vi tvungna att vänta tills klockan typ.. halv fem innan vi kunde bege oss hem till honom för att äta pizza. Det var vi lätt värda efter dagen må jag säga!

Och nu är jag tillbaka hos mor igen, vet inte riktigt vad jag skall säga om det.. Känner mig inte direkt välkommen överhuvudtaget eftersom alla verkar skylla på MIG för att dom är på dåligt humör. Hur fan kommer det sig att det är MITT fel?! Jag har för fan inte ens gjort dom någonting. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, gråta tror jag nog det blir. Har det verkligen gått så jävla långt så min egen familj t.om tar avstånd ifrån mig?
Jaajaaa, jag orkar inte sitta och vara världens jävla bitterfitta. Dom får tycka vad dom vill, men jag försöker åtminstone. Jag kan ju inte direkt göra mer än så..

Nej, WoW dags! Jag har längtar sen igår kväll!

Puss!