ÅHÅÅÅ, mensvärk borde förbjudas. Jag hatar det mer än någonting annat. Speciellt med tanke på att jag får så sjukt jävla ont så jag vill dö lite granna. Men vad fan, jag lever åtminstone en smula idag. HEJHEJ!
Jag lovar att mensvärk är guds straff till tjejor bara för att vi är så sjukt bra annars. Så någon gång måste vi väl få lida, eller? PFFT!

Och jag saknar folk. Extremt mycket. Jag vill bara göra något spontant och åka iväg till Norrköping och hälsa på bepolove. Det var så jävla längesen. Jag saknar att vara i hans närhet och bara ha kul och leva i nuet. Ligga i hans säng och prata om allting mellan himmel och jord medans Niklas ligger brevid och snarkar. Haha.
Jag hatar avstånd också. Gud, idag känner jag mig fett gnällig. Men det får jag vara, tycker jag ialla fall! Haha.
Och jag blir bara mer och mer förälskad i mina katter (eh, ja). Fy vad bebis är världens mammagris. Följer efter mig så fort jag reser på mig, ligger alltid på armstödet på fåtöljen. Fast det bästa var nog inatt när jag skulle sova. Hon la sig precis bakom ryggen sådär alldeles nära. ÅHÅ, jag känner mig så sjukt trygg när jag har katterna faktiskt. Konstigt nog. Jag behöver fan inga egna barn så länge jag har dom. Haha. Katter är verkligen dom bästa djuren som finns, faktiskt. Åtminstone är mina två monster det, hehu!

Nej, nu ska jag dricka upp mitt kaffe och försöka överleva denna dag. OCH så måste jag vänta på att Niklas beger sig hitåt för skitsnack och planering. Hejhej livet.