ÅHÅ, jag hatar att jag sätter mig själv i så jävla sjuka lägen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Fast egentligen är det ju inte ens kul, eller sorgligt, jag får helt enkelt skylla mig själv. Men det är jobbigt det här med känslor. Jag vet inte alls hur man ska hantera skiten. Men men, det är väl bara leva i nuet och gilla läget antar jag.

Gårdagen var åtminstone feeeeeeett mysig! Jag trivs så sjukt jävla bra i hans sällskap så det finns inte. Allting är alltid så avslappnat och man kan verkligen leva och bara ha kul. Allting är så enkelt och jag älskar det!
ÅH, norrköping snart! Jag längtar verkligen ihjäl mig något så jävla enormt så det är läskigt. DÅ kommer jag verkligen må så sjukt jävla bra! Bara ligga vaken i Dänihs säng hela natten och snacka bort flera, flera timmar. Det finns nog ingenting som är bättre än det. Det är så sjukt mycket kärlek över det hela, och sån enorm trygghet. Hah, jag blir alldeles sentimental när jag tänker på det ju, åhååå!!
Jaja, nu ska jag återgå till att vänta på att Niki dyker upp så man får lite sällskap.

PUSS!